Frida Louise Hansson

hej

jag flyttar, är trött på den gamla och ska börja om på nytt.

Så läs istället www.fridalouise.devote.se ni trogna läsare (haha, hur många är ni, två?)

ciao

tjaa! Idag börjar halv ett, som alla andra onsdagar :) Austin fick gå upp klockan 8, mohaha.

idag ska vi till en mycket efterlängtad sak. Nämligen ULLARED! wohoo! det var ett tag sen. Planerar ett besök till lite längre fram med Linn med, men idag ska lönen ryka...eller nåt.

Och så bara sådär så vänder allting.
Efter mycket ringande och oroande i fredags ringde jag till min kärlek i USA och han hade mycket goda nyheter, nämligen att han hade blivit beviljad ett uppehållstillstånd i Sverige och skulle komma på måndag! Jag blev helt eld och lågor och kunde inte sluta le! Så på måndag morgon tog jag tåget ner till Kastrup och fick äntligen se honom igen, efter 2 och en halv månad. Vilket har känts som en evighet. Det finns inget underbarare än att ha honom här med mig, visst känns det lite konstigt faktiskt att mina två världar möts på det här sättet men det är bara positivt. Nu ska han gå Network Design And Computer Management på högskolan i ett år och jag ska avsluta rond tre på sturegymnasiet...

...och på tal om det så var det Back to Business idag. Det kändes ganska lustigt faktiskt. Inte att vara tillbaka på Sture utan att vara tillbaka utan någon Linn, eller någon Patrik, Fredrik och Henke...ingen SP05t fanns kvar. Det kändes riktigt trist ändå, men efter ett mycket glatt välkomnande tillbaka av Hallon så kändes allting mycket bättre och jag tror jag kommer att trivas ganska bra ändå. I vilket fall som helst så är de skönt att vara tillbaka, även om jag nog kommer säga annat om några veckor. Vad man har hört så innehåller trean en hel del kul, och mitt schema kan man inte klaga på :)

Snart kommer min baby hem och vi ska äta middag med mamma och pappa. Imorgon börjar jag halv tio och slutar halt ett, sen är det helg igen vilket inneär partaj!

so long

Har väl hänt en del sedan jag skrev, men inget mer intressant än avslutningen på Kräm som var så jäkla kul. Jag, Linn, Emelie, Sandra och Fia satte oss först på Bulls och åt hamburgetallrik..mums. Sen åkte Fia och Sandra hem men vi andra fortsatte in på Bm där Linn som vanligt vann pengar. Humöret var väl inte på topp, men det ändrades snabbt efter en lakritsshot, asså shit så gott...haha jag är så efter med allt nu för tiden. Framåt tolv tiden snubblade vi bort mot Kräm där kvällen fortsatta tills klockan slog tre. Vi dansade bokstavligt talat röven av oss, sjöng oss hesa, blev bjudna på drinkar av snygga killar, tog kort med en pirat och bara njöt av kvällen! Lätt den roligaste kvällen på vääldigt länge!

Men sen var det tillbaka till verkligheten igen. I mitt fall består verkligheten av ensamma dagar hemma framför One Tree Hill och Sex and The City. Jag har ingen ork eller lust i kroppen att göra någonting typ, även om jag hatar att vara ensam såhär mycket. Jag går bara och väntar på att Austin ska komma så att jag kan börja leva igen. Egentligen är det meningen att han ska komma på måndag (18 aug) men nu ser det inte ut så eftersom han fortfarande inte har fått sitt migrations skit papper och pass. Så just nu går jag runt i en dimma och vet ingenting. Det är så sjukt deprimerande, jag bara längtar och längtar. Skolan börjar på torsdag nästa vecka. Känns faktiskt skönt så att man har någonting att göra medans man väntar.

Nej nu måste jag ut och röra på mig känner jag...det är bara att kämpa på.

One cold March morning during my High School year, a girl came to our school to talk to us about something that they called "Rachel's challenge". I had no idea what that was and what it could mean for us...I had no idea that it was going to affect me like it has.

Rachel Joy Scott was a normal teenage girl, enjoying her life in High School. Everyone loved her for her kindness and passion for other people. On April 20th 1999, Rachel was killed by two students who shot her outside of the school. She was the first among 12 students and one teacher to lose her life that day. A month before she died, Rachel had written an essay that reflected her actions and beliefs. She titled it "My ethics, My Codes Of Life". In her essay she wrote 


That was something Rachel had been practicing for several years. She wanted people to see the best in everyone.

A few weeks after her family moved some furniture out of her room, and on the back of her drawer they found a drawing of Rachel's hands that she made when she was 13 years old. In the center of one of her hands it said:

Oj, vilka dagar det har varit!  Tre kvällar med party och stranden. Fyllde år i fredes, så hade några tjejer hemma på middag Mycket trevligt. Fiesta i torsdags var också mycket nice, massa stockholmare som ville bjuda på dricka. Blev grattad av Peter Siepen, och lurade i två killar att jag var från USA. Ja natten bar lång, men rolig som fan. Igår skulle vi till emelie på middag och förfest, sen ut på stan. Cafeet blev det. Mycket lyckad kväll, men saknade en viss liten tös. Imorgon blir det jobb igen, i värmen, tur att man är utomhus i bikini :) solbränna på jobbet, det gillar vi.

puss o kram

fredag: Jobbade från 8-13, kom hem och glodde på film, på kvällen åkte jag in till stan med Linn och Jesper. Marinfestivalen såklart, brorsan skulle spela. Tyvärr så missade vi bussen så fick inte se honom, men ryktet säger att de var grymt bra. Vi stack och käkade på bulls uteservering, och sen blev det Wild West, och sen bm resten av kvällen. Mycket trevlig kväll måste jag säga. Träffade många kända ansikten som inte har setts till på ett år!

lördag: jag och mamma började flytta möblerna för nu skulle vi byta rum! Jag ska få mammas och pappas sovrum och de ska ha mitt. Allt för att min babe kommer om en månad, så vi kan få ett större rum. Det tackar vi för, det blev mycket fint. PÅ kvällen gick jag till Elise och kollade bilder från Korfu, balen och studenten.

söndagen är typ inte ens värd att nämnas, inget kul alls hände. Har förresten bestämt mig för att ha kort klänning på balen, min vita som jag hade på Winter Ball i USA. Den är helt fantastiskt fin och underbar, plus att det är lite annorlunda med kort klänning. Men har ju ett tag kvar så vi får se.

ciao

Ja, nu har man ju varit hemma ett tag. Så hur känns det då? Jo, det känns väldigt bra. De första dagarna kändes det toppen, var urless på USA och ville bara leva livet här i Halmstad. Kände inte alls någon direkt längtan tillbaka. NU har det ju gått några veckor, känner fortfarande att jag vill leva liet här i Halmstad, men känner en ganska stor längtan tillbaka. Det har ju hänt mig förut att allt kommer senare. Tänker varje dag på mitt liv i USA:
 
Football games,
alla roliga lektioner,
lunchrasten,
Pep Rally,
Basketball games,
Austin my love,
knasiga lektioner med Kelsey,
Marianne my homie från norge,
utbytesstudenterna,
Homecoming dansen
Winter Ball
Prom
Track and Field
Lacey my best friend

plus så himla mycket mer!

Jag vet inte, det är en sån annorlunda värld där borta. Det var inget party på fredagskvällen. Inget direkt mode att följa, bara kom som du är! Man gick och bowlade i tjöcktröja och jeans istället för att supa sig full i partyklänning. Och visst, jag saknade det som fan när jag var där, men nu saknar jag det enkla livet där borta också. Men visst är det så att man saknar alltid allting som man inte har? Kommer ihåg att jag skrev här i vintras att jag saknade allting där hemma, och nu är det tvärtom. Ganska lustigt!



Nej men annars går livet bra, börjat jobba på Brottet nu. Är ganska trött på ungjävlarna redan. Nej så farligt är det inte, finns några guldkorn i grupperna, men lite trött på att göra typ samma saker varje dag är man ju. Så vardagarna ser ganska så vanliga ut, helgerna får bli till att hitt apå något kul. Har inte umgåtts med varken Linn eller Elise på hur länge som helst, saknar er flickor! Elise är ju hemkommen från Korfu nu, liten pepparkaka är du säkert ;)

Imorgon spelar brorsan på Marinfestivalen klockan 5, ska dra dit och lyssna.

Ha en bra sommar!

Frida is back! Vem har saknat mig? :) Det känns jäkligt gött att vara hemma igen. Gå på stan, äta godis, festa, hälsa på mormor och morfar och gora allt annat som jag har langtat efter så mycket!

Linn och Elise väntade på mig på tågstationen nar jag kom. helt underbart! Sen åkte vi hem och jag och Linn gick igenom mina grejer och pratade. Sen åkte vi in till stan och åt på House Ming, precis som gamla goda tider. På kvallen var jag bara hemma och packade upp och tog igen mig lite. Dagen efter det åt jag lunch med alla tjejerna på stan och gick en runda där. Träffade Elise pa kvällen och pratade massor.

Igår var det After Beach, Duo Jag premär. Så härligt! Fick ny mobil med, vetefan vad den heter men bra är den! Som fan. Idag ska jag till mormor och morfar, övningskora (ligger ju efter nu är till och med 90:orna tar körkort före mig, aj aj aj det är förfärligt), och sen SATC på bio ikväll.

glad sommar

...om en dag! alltsa imorgon kvall star mina kara paron har pa Terry Rd, redo att ta sig an allt vad jag har varit med om under detta aret. Bered er pa en stor kulturchock, for inget har ar som hemma. 

det ar mindre an en manad kvar! Kan ni fatta det? ...inte jag heller. 

Jag har skrivit om det sa manga ganger innan, men jag kan inte hjalpa det. Sitter och laser bloggar och kollar pa bilder fran mitt liv hemma i sverige. Det formar en otrolig saknad inom mig. Visst, jag tycker om mitt Amerikanska liv, men ar det verkligen jag? Jag saknar Sverige med alla dess ting. Klippvagen med blommorna langst gatan. Kopa godis pa TyloMat. Ljudet av glasdorrarna som oppnas och solen som blandar en nar man gar ut pa altanen och moter arets forsta varme pa varen. Alla manniskor som forgyller ens vardag och allt som finns dar hemma. Det ar ganska sjukt anda. Jag befinner mig i Varldens haftigaste land. Jag ar med om saker som folk bara kan dromma om och jag sitter och langtar tillbaka till det som jag sa manga ganger forr har svurit ett antal svordomar at, langtat bort fran och onskat att jag hade nagot mer. Varfor blir det sa? Varfor langtar man alltid efter saker man inte har. Varfor kan man inte njuta av det som finns omkring en nar det finns dar? Samtidigt som det ar ganska lustigt att jag glommer bort ord pa svenska och sager fel nar jag pratar med mamma och pappa sa ar det ganska laskigt. Jag har ett stort hal inom mig och det varker av saknad. Jag vill ha min mammas armar omkring mig och henner ord i mitt ora som sager att allting kommer att bli bra. Allting kommer att bli bra Frida. Regnet oser ner utanfor fonstret. Mina kinder ar lika vata som marken. Kanske ar det for att det ar sa nara nu. Tva manader, sen far jag krama om mamma och pappa igen och aka tillbaka till det som jag saknar.